Dagarna går på högvarv men ändå så långsamt och
kanske är det för att jag är beredd att kapitulera vilken
sekund som helst.
Kanske har jag redan gett upp,
lagt mig.
Samla energi för att bestiga och strida
för livet igen.
Men det känns motvilligt att behöva falla för
att resa sig upp igen. Jag vill inte faller mer
Jag vill gå med flaggan i topp längst fram i
livets segertåg.
Söker minsta lilla plats att vila på några sekunder för att
få timmarna att gå men är lika överlevnads benägen ändå.
Vill varken se eller höra omvärlden som cirkulerar förbi i visioner om
verkligheten som gör det så svårt att andas och så lätt att hata.
Kan inte riktigt förstå,
men att känna det tränger sig så
nära det bara kan och jag fryser så min spegelbild
fastnar i min bleka hud.
Kan inte trycka på rewind,
det sitter fast på play och jag
kan inte finna funktionen att stanna.
REWIND
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar