River en vacker dröm.

Itu.Itu.Itu.

LONDON CALLING

Fortfarande utan internet. Sex veckor senare.

Jag har bara landat i min lilla by just nu. På återseende. Igen.

# Fredag. Någon stack hål i mitt hjärta och tog sönder hela världen. Världen förändrades och raserade genom mina händer, ingenting att hålla kvar vid. Ingen att andas lugn med. Avsked och farväl överallt och jag grät mig igenom tankarna om allt som sparkades sönder. Allt som försvann. Som gick itu. Inga fasta handtag och ingen som kunde älska.. mig nära, och ingen som kunde laga. Det var bara jag och natten som fick namnet Evighet. # Söndag. Aldrig förr har jag skådat och förbrukat så många tårar på några få dagar och livet har vandrat uppför och nedför, uppför och nedför. Har sett hur saknad har borrat sig in som en pil i bröstet och slagit hål på röda hjärtan. Har försökt rycka ut den där pilen samtidigt som jag själv står där med en, en rätt in i mitt oroshjärta. # Måndag. Livet handlar väl rätt mycket om saknad och kärlek och om att behålla och förlora. Tänk att allt detta cirkulerar kring oss varje dag och varje natt och att det är livets spel. Och vi är så förbannat rädda över att förlora. Jag är det. Jag är så rädd så att jag förlorar mig själv ibland. Men, kom ihåg mina kära vänner: Ge aldrig upp kampen, varken för er eller för någon annan.