Jag kan känna det lite som taggtråd runt strupen när
tvivel som jag försöker kasta iväg biter sig fast i vener
och blodomlopp och överallt.
När det förflutna hoppar fram från varje hörn och
sitter på fotografier framför mina ögon och förföljer
hela tiden.
Att älska någon men inte vara ensam om det
gör att kampen blir hårdare men med tiden
faller allt som man frenetiskt försöker bygga upp.

Jag hatar att inte veta vad som pågår bakom stängda dörrar
när varje dörr har stängts igen framför mig och hjärtat gått itu
för att jag varit så blind. Eller utestängd.

Känner mig uttömd på att segla och falla och vill
bara landa ordentligt och stå stilla där.
Kanske är allting för bra för att vara sant som så
många gånger förut och jag väntar bara på att
dörrar ska stängas och att hjärtat ska gå itu och giftet
sprider sig i varje ven och artär.

Rädslan vill stöta bort men hjärtat vill behålla och
hjärnan har slutat fungera för längesen.

EMPATI.

YOUR HOME IS WHERE YOUR HEART IS.

Jag älskar att vara älskad och
jag älskar att älska utan gränser.

Jag saknar dig min stjärna.

Friday night's such a beautiful night
Now you're staying.

Kvällarna har börjat bli mörka och hösten börjar närma sig.
Spenderar mest dessa mörka timmar med att tända ljus i hela lägenheten och
känna lugnet som lägger sig i hela kroppen.
Jag ritar och bakar och tar promenader och andas djupa andetag.

Har även gjort en lista på Spotify med några låtar jag tänkte inviga hösten med; Autumn

Annars så sitter jag mest på fik med vänner eller så möts vi hemma hos någon
och spelar spel. Men mest tycker jag om att spendera tid med min fina Kärlek och
känna hjärtat gå på högvarv.

Det är sådant så får mig att tycka att världen är vacker.

Dagarna känns korta och allting går snabbt men ändå så sakta.
Har levt i en slags cirkel blandat med eufori och misär om
vartannat.

Fast lite mer lycka än olycka måste tilläggas.

Hjärtat slår frivolter dagarna i ända och
huvudet har så svårt att fokusera på andra
saker än en enda. Svårt att andas normalt
utan andra andetag bredvid mig och känner
inte riktigt för att komma hem till mig själv
efter timmar,minuter och sekunder av tvåsamhet.

Men det är väl helt enkelt bara så,
att vara kär.



Det tunga just nu när mörkret faller är
att mina vänner befinner sig så långt härifrån
på olika håll när de som mest behövs här i höstmörkret.
Men saknad är ingenting dåligt har jag lärt mig även om
det skriker -KOM HEM TILL MIG i mitt huvud och hjärtat känns
så konstigt och fel men samtidigt så starkt och så rätt.

Men när det blir september nummer tretton så anländer ett
av mina hjärtan hem till mig.

Fullspäckade och mysiga dagar. Återkommer!

Radera bilderna från det förflutna.

Tack på förhand.

Du är inte vackrast i världen,
Världen är vackrast i dig.

Jag börjar bli dum i huvudet.

Försvinner iväg om några timmar till en
plats i ingenstans för att segla på moln och
möta eldens varma kastningar.

Kanske är det en annan tid när
jag återvänder. En tid som räcker till
och som låter mitt huvud vila. Adjö.

IN SEARCH OF MAGIC POWERS.

Snurra min jord igen
För allt vi drömde en gång
Allt som du gör blir till pärlor på min panna
(vilken färg har själen älskling)

Ge oss en chans vi är äldre nu
(vi ser ljuset vid tunnelns slut)
Ge oss en chans vi kan lära av varann
(det är ett av skälen)

WE ALL KNOW THAT PEOPLE ARE THE SAME WHEREVER YOU GO,
THERE IS GOOD AND BAD IN EVERYONE.
AND WE LEARN TO LIVE, WE LEARN TO GIVE EACH OTHER
WHAT WE NEED TO SURVIVE, TOGETHER ALIVE.

Min dator lever sitt egna lilla liv och är lite kaputt,
bara detta enkla inlägg har tagit mig fem minuter
att skriva. Ni förstår.

Har inte riktigt tålamodet att sitta vid den.

Du är så svår att nå och jag vet inte riktigt
om jag ska sparka mig fram eller bara låta det vila.
Trots att vi är det självklara i socker och mjölk så
tränger frosten igenom sikten och känslorna.

Du säger att du hatar allt och pekar ut
hela världen med ditt finger och jag som alltid
har räknats som att vara en del av allt och kanske,
kanske har jag bara
lite för lätt att ta åt mig när vemodet sjunger på
sista versen och marken kolliderar under mina fötter.

Kastar ihop håret i en knut på huvudet och
skakar både armar och ben för att sedan släpa
fram dammsugaren och fylla diskvattnet för
nu mina damer och herrar är det storstädning på gång.

• Diska
• Tvätta
• Göra fint i garderoberna
• Dammtorka
• Dammsuga
• Skura
• Rengöra badkaret
• Sortera lite papper

När jag checkat av allt detta,
då ska jag banne mig tända ljus i
hela lägenheten, sjunka ner i ett varmt bad
och sedan äta mackor med apelsin marmelad i
en renbäddad säng. Nu kör vi.

kärleksillusioner.

Lyssnar
stel & fastspänd
& när paniken bryter ut
ler du svagt
och viskar till mig
Du är värd att dö för
Men mot gummi, glas & metall
betyder ett mirakel inget alls...

Min förskräckliga hand.
Önskar att jag kunde säga att jag varit ut i strid eller dylikt. Men nej.

Efter en dag i byn så saknar jag redan mitt lilla hem.

och mitt cyniska hjärta flimrar.

Lördagen var helt fantastisk.

Berättar mer om den någon annan dag har

så fullt upp med annat så som att jag landade hos

min mor och far ikväll och att vara handikappad i min

högra hand. Och några timmars sömn att ta igen vilket

jag ska göra precis i denna stund.