Chest to chest
Nose to nose
Palm to palm
We were always just that close
Wrist to wrist
Toe to toe
Lips that felt just like the inside of a rose
So, how come when I reach out my finger
It feels like more than distance between us

Jag önskar att jag kunde skriva vackra texter.
Jag önskar att jag kunde beröra. Ta på någons hjärta. Lite sådär så att det känns.

Känns på riktigt.

Bjuder på mycket musik just nu.
Har egentligen tusen saker att skriva om,
men det får ligga på hyllan ett tag tills dagarna har lugnat ner sig.

Det har ändå bara gått fyra dagar sedan sen jag satt i det kalla rummet
och grät. Försöker fylla ut dagarna så mycket jag bara kan. Åtminstone fram tills begravningen.
Sen måste jag börja leva på riktigt igen. Och då, då ska ni få ta del av mig igen.


Tills dess;

Will I always feel this way?
So empty, so estranged.

Fortfarande overkligt.

26 Januari 2011
00.40

Tack för vad du givit
Tack för vad du var
Tack för ljusa minnen
som du lämnat kvar.

På två dagar har hela världen raserat.
Och denna gång menar jag allvar.

Ni kommer nog inte finna så mycket bra här en tid framåt.
Jag kommer att spendera tid på sjukhus och med min familj.

Och försöka hitta tillbaka till mig själv någonstans. Någonstans mellan all sorg.


Men ni får gärna stanna kvar och ha tålamod.
Lämna mig inte nu när jag behöver er och era fina ord som mest.


Det var nog allt.

Oroshjärtat slår så hårt innanför bröstkorgen.

2010 - 2011

Efter jul så fick jag besök från London.
Det var min absoluta favorit som hälsade på. Min stjärna.

Vi spatserade på stan och stannade på fik.
Vi drack vin en hel natt och delade samma säng.

Sen åkte hon tillbaka till England. Min stjärna.

Bestämde mig som sagt för att återuppliva bloggen igen. Och det glädjer mig att se siffran över besökare öka helt hysteriskt.
Under dessa månader då jag har varit utan internet så har jag i princip slutat skriva överhuvudtaget, så det återstår att se hur detta kommer att gå. Kanske finner jag glädjen i att skriva igen eller så gör jag det inte.

Men jag fick en fantastisk kamera i julklapp så jag kommer förmodligen att bjuda på ett
antal bilder och sen kommer jag såklart inte sluta lägga upp underbar musik.

Jaja. Time will tell. Välkomna tillbaka i alla fall!

Jag är kär.

Tänk att finna sin framtida man och sitt framtida barn såhär.
På sängen i sovrummet. Bara sådär.

Kanske det finaste av alla ögonblick. Varje gång.