Jag saknar saknar saknar saknar saknar saknar saknar



HONOM.

Förra veckan så spenderade jag en dag hemma i den lilla byn.
Sprang omkring på ängar tills jag föll omkull och gick på grusvägar som
hade avtryck av hästhovar på sig. Andades lantluften och fågelkvitter.

Fast mest så låg jag på gräsmattan och drog mina fingrar genom världens mjukaste päls och
busade tills vi båda blev trötta. För vi har fått världens finaste lilla familjemedlem.

En liten jämthunds valp som är så söt så söt så söt.

Klockan är ett på natten och jag ska vara på jobbet om åtta timmar, men utanför mitt
fönster så firar alla studenter i vita mössor och sjunger ett evigt shala la la la. Känns som att jag inte kommer att få sova på några timmar, men vet ni? Det gör ingenting. Studenten är till för att firas och jag hoppas att dom firar ordentligt och har en av livets bästa dagar. För det hade jag.

Och vet ni?
Även om det är ett stridsfält utanför så har jag det vindstilla i själen.
Dom två senaste dagarna har jag spenderat på stranden med finaste vännerna och
kvällarna och nätterna har jag spenderat med Honom. Och om några timmar kommer han tillbaka till mig igen.

Och resan till London närmar sig med stormsteg.

Jag är så hel, så fullständigt hel.



Min student - 09

Tack för att du räddade mig,
tack för att du fick solen att skina igen.

Kommer aldrig glömma den där dagen och
hur molnen skingrades ovanför våra huvuden.

Jag saknar dig kära vän men om mindre än en månad ses vi igen.

Drömmer mig bort till en liten röd stuga med vita knutar.
Känner hur du lägger din högra hand i min vänstra och hur
vinden sveper över åkrarna. Några meter bort ligger en liten sjö där
fiskarna slår ringar på vattnet och skräddarna dansar på vattenytan.
Du låter mitt huvud vila på din axel och viskar alla dessa vackra ord i mitt
öra som ingen annan har fått höra. Om hur jag är din älva som dansar på stigarna i skogen och
om trädet som blev böjt av stormen från ifjol. Det trädet där vi ristat in namnet på stjärnan som ska visa oss vägen.

Jag ska drömma om dig inatt min kära,
drömma om den plats där du och jag blir ett med skogen,
vinden

och stjärnorna.

Går fortfarande omkring med fjäderlätta steg och känner mig levande.
Träffat så många nya ansikten och sett in i så många själar på så kort tid
att jag nästan ramlar omkull. Har funnit tjusningen med att se natten gry mot dagen igen och att hålla pennan mot pappret. Målar och skriver och är i ständig eufori.
Och mitt hjärta, mitt hjärta har börjat slå igen. Nästan så att jag blir sådär behagligt generad när det försöker slå sig ur bröstkorgen men blir så lugnt på samma gång.

Hur kunde jag missa livet och du,du,du och allt under tjugo år.

Om tjugosju dagar så sitter jag på ett plan till London.
Om tjugosju dagar får jag äntligen träffa min stjärna igen.

Vi har en sång.