tisdag 7 juni 2011



Går fortfarande omkring med fjäderlätta steg och känner mig levande.
Träffat så många nya ansikten och sett in i så många själar på så kort tid
att jag nästan ramlar omkull. Har funnit tjusningen med att se natten gry mot dagen igen och att hålla pennan mot pappret. Målar och skriver och är i ständig eufori.
Och mitt hjärta, mitt hjärta har börjat slå igen. Nästan så att jag blir sådär behagligt generad när det försöker slå sig ur bröstkorgen men blir så lugnt på samma gång.

Hur kunde jag missa livet och du,du,du och allt under tjugo år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar