Jag älskar honom.

Sitter och tittar och lyssnar på Salem al fakir från mitt fönster
för tillfället. Efter det så ska Winnerbäck upp på scen och
förhoppningsvis hinner jag få en skymt av honom också innan
jag ska bege mig mot jobbet och kämpa hela natten.

Men imorgon, imorgon...

då väntar en magisk afton och Kent.


Jag är så lycklig hela jag dagar som dessa. Puss.

Det går rykten om att Kent kommer att spela
Utan dina andetag på lördag och om så fallet är
så vet jag någon som kommer avlida och vara lycklig
på en och samma gång.

Snacka om att allt går i vågor.

Jag har nog aldrig tänkt så många svordomar
samtidigt under en dag som jag har gjort idag
någonsin.

Nästan så jag skäms lite nu,
men de var befogade.

Måste omvandla missöden och
utarbetandet till att;

- FAN VAD JAG ÄR BRA.

Istället.

Måste komma bort,
måste härifrån,
måste iväg,

Måste få andas.

En liten del av mitt enkla lilla hem.

Det känns inte OK.

Denna fantastiska fina gest väntade på mitt
golv när jag kom hem efter jobbet och
sådant gör mig så himla glad.
Det ska få ligga kvar där precis som du
lämnade det tills imorgon så jag kan vakna
och Det är det första jag ser. Det och Du.

PUSS.

Jobbar tretton timmar idag,
motvilligt som tusan men det lönar sig
bokstavligen i slutändan antar jag.

Har även införskaffat arton glas för en guldpeng.

Tror jag nämnde att sådant gillas.

Jag har haft finbesök idag,
lägenheten har fått sig en förvandling
till det bättre hoppas jag och jag har
investerat mig en ny bok där alla mina
tusentals tankar och funderingar kommer att
förvandlas till bläck,
men morgonen
var nog det bästa av allt.

Fint men märkligt. Alltihopa.

Ars amandi

Dags att ta itu med ännu en period då människor
lämnar Piteås gator och sätter fart mot nya vyer.
Först pratas det om att lämna men då är planerna fortfarande
dimmiga och tankarna tänker bort det mesta. Men sedan kommer
den dagen då allting är planerat och klart och det är vemodiga hjärtan
och blicken framåt och benen försvinner och än en gång står man
på perrongen och vinkar farväl.
Hundra förfrågningar om jag vill följa med man har mest
skrattat bort det och sagt att "Vad ska jag dit och göra?" men
precis efter den urdåliga kommentaren så svider det till i bröstet och
tanken om vad har jag egentligen här att göra? dyker upp.

För lite mer än ett år sedan så hade jag planer,
det var jag som skulle styra benen och blicken åt
olika håll och det var någon annan som skulle vinka av mig.
Men istället så har jag vinkat och vinkat och vinkat av nästan varenda
människa jag känner och sedan vandrat hemåt och bett en liten bön över
att den personen ska få ett bra liv vart den än hamnar och sedan har jag
vaknat upp till min vardag igen, precis som vanligt fast med ett större tomrum.

Denna gång kanske det bara känns lite extra, lite svårare att
smälta när det är flera som lämnar samtidigt istället för en lite då och då.
Känner kanske lite att det är dags för mig nu en stund,
kanske dags för att uppdatera vardagen lite och finna nya motiv.

Fast samtidigt viskar tryggheten i mitt öra och jag har
ju alltid varit lite extra fånig inför den och levt där efter.

Känner bara för någon liten slags omväxling sådär.

Två krukor och tre böcker rikare och
endast en tjuga fattigare.

Sådant gillar jag.

They will see us waving from such great heights

Vill bara ha oss tre samlade igen. Puss mina hjärtan.

Jobbar på nätterna och sover på dagarna. Typ.

Det förklarar lite av min frånvaro. Be patient.

"Det behöver inte vara brist på tillit,
det kan lika gärna vara en rädsla av att
förlora någon till någon annan."

Förmodligen det klokaste orden på länge.

Varit ute hela dagen med fina människor
och huden bränner av solen och tog årets
första dopp och förmodligen det sista. Fin dag. Puss.

Varje gång du möter min blick
blir min värld en aning större
Varje gång du möter min blick
hör jag ditt hjärta ge mig blod

Varje gång du möter min blick
går en störning genom ljuset
Varje gång du möter min blick
så vet jag vem jag var

Klockan är sex på morgonen och jag kom hem
från jobbet för en halvtimma sen,
solen skiner och det är varmt ute trots
denna tid på morgonen och stress har börjat
göra mig illamående.

Drömmer konstiga drömmar hela tiden
och vaknar upp till en misär tillvaro.
Lögner och svek och otrohet och falskhet
som inte är av denna värld och jag undrar fortfarande
om det någonsin kommer att ta slut.

Gnuggar hellre smutsen i ansiktet nu än
senare och får jag inte ett bevis på tillit så kommer
det aldrig att finnas men jag hoppas fortfarande
var eviga dag och varje centimeter av hela världen.

Allting är byggt på gåtor och jag fumlar runt
i tunnlar utan slut och kvävs av att allting som
jag trodde på. Utbränd på att tvivla och insjuknad på
att bara vara och inget mer. Börjat lära mig vad otillräcklig är
och är förblindad över hoppet som sviker.

Det var nog allt.

Sticker iväg och jobbar hela natten. Ciao.

Skriver och suddar ut och
ser på en film som bara visar hjärtan
som går itu av lögner som går på repeat och
tänker att det lika gärna kunde vara jag i
kulisserna som upprepar samma scenarium
som tidigare gång efter gång och får känslan av
att allting är en never-ending story och det har
aldrig förr varit troligare att det inte är någon
slump att hjärta rimmar på smärta.

And it burns,burns,burns..

Ibland går vi på promenad du och jag.
Du har det dubbla av allt och jag klär mig helst i gamla klyschor. Tänker att det är typiskt oss.
Du som ber mig att ta med ett par vantar men jag glömmer de hemma varje gång så att jag tappar känseln i fingrarna men lånar vemodigt dina en stund. Bara för att du säger att jag ska.

Den där evinnerliga känslan av osäkerhet iakttar våra ryggtavlor och i luften hänger orden om
hur man vågar kasta sig ut en gång men inte en andra.
Det har alltid varit att man vill ha något som man inte kan få, vi var sådana, du och jag.

För flera år sedan så vandrade vi exakt samma vägar som nu och kanske är det tragiskt
att det aldrig blivit mer än lätta fingertoppar mot skulderblad och en evighets karusell.
Men ibland tänker jag innan avsked att världen känns kanske lite skarpare och kanske
känner vi oss lite äldre.

Vi är inte de vi en gång var. Det enda bestående är platsen vi står på och spelande
fingrar och det är kanske därför vi söker oss tillbaka hit. Inte för att vi, det självklara i allt, skulle dö utan den, utan för att vi behöver det, du och jag och tryggheten i det som förblir oförändrat.

You want everything to be just like
The stories that you read but you can't write
You gotta learn to live and live and learn
You gotta learn to give and wait your turn
Or you'll get burned.

The Raconteaurs - Together

Jag tröttnar liksom aldrig.

TORSDAG.

Har suttit ute på stranden ikväll och
andats havsluft och livet.

Såhär ser en förkyld tjej ut i sina sämsta dagar,
ska dra en borste genom håret och få på min anständiga kläder
för om ett tag kommer en vän på besök och jag ska bjuda på fika för
att hon ska firas dagen till ära. Puss vad du är bra!

Jag saknar allt som har med Oss att göra.

Fjorton år och ingenting annat existerade.

Minns fortfarande vem av de fyra vännerna jag var
och vilken häst som var min.
I princip varje dag så satt jag och en vän och såg på denna film och
lärde oss vissla som de gör i filmen
lärde oss replikerna och levde oss in i den världen.

Minns ibland att när jag brukade rida ut och galoppera över ängar och skogsstigar
att jag brukade fantisera att jag rymde från bankrån och hade en revolver till hands.
Hatt istället för hjälm och att jag försökte mig på att kasta mig upp på hästen utan att använda stigbyglarna.

Sweet old times.

Kroppen skriker och sinnet skaver.

Återkommer efter återhämtning. Promise.

Achy breaky heart

Äntligen är helgen över.

FYRA DAGARS LEDIGHET!

Ska upp och jobba om fem timmar
men det gör ingenting.

Kvällen har varit så himla fin. Tack och Puss.

Det är inte jag det är du.

Don`t get it.

Jag ger upp.

"I’ll be back so soon you won’t have time to miss me.
Look after my heart — I’ve left it with you."

Eclipse.

Finner så få ord och du tär på mig samtidigt
som du fyller mig och ibland vill jag inte andas
inte en enda sekund utan att luften är fylld av
snöflingor och svalor och bara du du du men
ibland undrar jag om nuet bara är nu och framtiden
så ovis och det förflutna har aldrig hänt men det
är verkligt och verkligheten karvar mitt hjärta itu
och jag får svårt att sova när du inte riktigt är du.