Skriver och suddar ut och
ser på en film som bara visar hjärtan
som går itu av lögner som går på repeat och
tänker att det lika gärna kunde vara jag i
kulisserna som upprepar samma scenarium
som tidigare gång efter gång och får känslan av
att allting är en never-ending story och det har
aldrig förr varit troligare att det inte är någon
slump att hjärta rimmar på smärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar