Du är så svår att nå och jag vet inte riktigt
om jag ska sparka mig fram eller bara låta det vila.
Trots att vi är det självklara i socker och mjölk så
tränger frosten igenom sikten och känslorna.
Du säger att du hatar allt och pekar ut
hela världen med ditt finger och jag som alltid
har räknats som att vara en del av allt och kanske,
kanske har jag bara
lite för lätt att ta åt mig när vemodet sjunger på
sista versen och marken kolliderar under mina fötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar