Elva dagar sedan jag uppdaterade här och
fortfarande hänger några kvar som kanske håller
hoppet uppe om att jag är tillbaka snart. Jag hoppas det.
Har fortfarande inte fått tillbaka internet i lägenheten och
en frustration växer inom mig men samtidigt ett otroligt lugn.
Det är faktiskt rätt skönt att vara utan denna värld ett tag och
få uppleva det riktigt och verkliga världen.
Men samtidigt har jag så mycket jag vill dela med mig av,
har fyllt blanka sidor med ord och åter ord.
Om hur det är att ständigt gå runt och vara kär och hur
världen blir så fin av kärlek.
Om oroshjärtan och empati och när dagarna bara flyer förbi.
Nu kan jag bara informera att jag är hemma hos pappa en stund
för han är ensam och jag tycker inte riktigt om det så vi ska
ut och äta middag på ett tag och bara vara.
Han får andas mindre ensamhet och jag får andas lugnet.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar