Dagar utan ord. Där befinner jag mig just nu,
tappat andan alldelens för många gånger på kort
tid och jag undrar när jag ska sluta att förvånas.
Anlände till den lilla byn tidigare idag och för
första gången kunde jag känna doften av vår på riktigt.
Borta från avgaser och betong. Där fann jag solen och våren
och kanske mina andetag igen.
Firat födelsedagar med människor
i skrift och vid gravar. Gått runt
bland dödsfall och hemlängtan och misär.
Samtal från andra länder får mitt hjärta att
slå så hårt av lycka och
av saknad.
Lyssnat på flyktbenägna låtar och har
aldrig känt mig mer fast än såhär. Ibland tänker
jag att det inte är så dumt ändå. Ibland försöker
jag att inte tänka alls.
Nyper mig hårt i armen för att sedan sparka mig upp
på fötter och springer hela vägen tillbaka till mig själv.
Hela vägen för att låta denna cirkel fortsätta snurra.
Jag kommer snart och då kan vi vara lyckliga i hop och bara ha det trevligt :D
SvaraRaderaJa, och som jag längtar!
SvaraRaderaÖnskar att det ska komma en dag då jag kan känna mig lycklig hela tiden och att varje dag börjar kännas lättare och lättare. Det önskar jag. Jag har svårt för att känna sånt förstår du.
Den tiden kommer aldeles straks, jag vet hur du har det, har varit där själv. Men det blir bättre, det låvar jag :D
SvaraRadera