Oro och åter oro.
Tårar som rinner för ingenting men det känns som
att hela världen inom mig frigör sig.
Ett återbesök av diffusa dimmor och tankar som
tar sig in i varje vrå och ställer till med kaos.
Magkänslan som varit stilla ett tag börjar
ropa och slå men jag väljer att inte lyssna.
För den har alltid rätt. Så förbannat rätt.
Om några minuter är det den 26e.
Två månader sedan du gick bort.
Två månader sedan denna känsla besökte mig sist.
Känslan ropade högt och tog ut sin rätt.
Ville inte lyssna då och vill inte lyssna nu.
Missförstå mig rätt men
JAG HATAR ATT KÄNNA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar