River en vacker dröm.

Itu.Itu.Itu.

LONDON CALLING

Fortfarande utan internet. Sex veckor senare.

Jag har bara landat i min lilla by just nu. På återseende. Igen.

# Fredag. Någon stack hål i mitt hjärta och tog sönder hela världen. Världen förändrades och raserade genom mina händer, ingenting att hålla kvar vid. Ingen att andas lugn med. Avsked och farväl överallt och jag grät mig igenom tankarna om allt som sparkades sönder. Allt som försvann. Som gick itu. Inga fasta handtag och ingen som kunde älska.. mig nära, och ingen som kunde laga. Det var bara jag och natten som fick namnet Evighet. # Söndag. Aldrig förr har jag skådat och förbrukat så många tårar på några få dagar och livet har vandrat uppför och nedför, uppför och nedför. Har sett hur saknad har borrat sig in som en pil i bröstet och slagit hål på röda hjärtan. Har försökt rycka ut den där pilen samtidigt som jag själv står där med en, en rätt in i mitt oroshjärta. # Måndag. Livet handlar väl rätt mycket om saknad och kärlek och om att behålla och förlora. Tänk att allt detta cirkulerar kring oss varje dag och varje natt och att det är livets spel. Och vi är så förbannat rädda över att förlora. Jag är det. Jag är så rädd så att jag förlorar mig själv ibland. Men, kom ihåg mina kära vänner: Ge aldrig upp kampen, varken för er eller för någon annan.

HAR TAPPAT LUSTEN I SAMMA TAKT SOM LÖVEN BLIR GULA.

Vill bara pausa och ta semester ett tag.

Elva dagar sedan jag uppdaterade här och
fortfarande hänger några kvar som kanske håller
hoppet uppe om att jag är tillbaka snart. Jag hoppas det.
Har fortfarande inte fått tillbaka internet i lägenheten och
en frustration växer inom mig men samtidigt ett otroligt lugn.

Det är faktiskt rätt skönt att vara utan denna värld ett tag och
få uppleva det riktigt och verkliga världen.

Men samtidigt har jag så mycket jag vill dela med mig av,
har fyllt blanka sidor med ord och åter ord.
Om hur det är att ständigt gå runt och vara kär och hur
världen blir så fin av kärlek.
Om oroshjärtan och empati och när dagarna bara flyer förbi.


Nu kan jag bara informera att jag är hemma hos pappa en stund
för han är ensam och jag tycker inte riktigt om det så vi ska
ut och äta middag på ett tag och bara vara.
Han får andas mindre ensamhet och jag får andas lugnet.

Tack.

Jag är utan internet ett tag.

Tänkte mest bara säga det,

har mycket fint på lager som ni

får ta del av när jag kommer tillbaka till

denna värld. Sköt om er så länge. Puss.

Hade totalt glömt bort denna låt. Åh.

Jag kan känna det lite som taggtråd runt strupen när
tvivel som jag försöker kasta iväg biter sig fast i vener
och blodomlopp och överallt.
När det förflutna hoppar fram från varje hörn och
sitter på fotografier framför mina ögon och förföljer
hela tiden.
Att älska någon men inte vara ensam om det
gör att kampen blir hårdare men med tiden
faller allt som man frenetiskt försöker bygga upp.

Jag hatar att inte veta vad som pågår bakom stängda dörrar
när varje dörr har stängts igen framför mig och hjärtat gått itu
för att jag varit så blind. Eller utestängd.

Känner mig uttömd på att segla och falla och vill
bara landa ordentligt och stå stilla där.
Kanske är allting för bra för att vara sant som så
många gånger förut och jag väntar bara på att
dörrar ska stängas och att hjärtat ska gå itu och giftet
sprider sig i varje ven och artär.

Rädslan vill stöta bort men hjärtat vill behålla och
hjärnan har slutat fungera för längesen.

EMPATI.

YOUR HOME IS WHERE YOUR HEART IS.

Jag älskar att vara älskad och
jag älskar att älska utan gränser.

Jag saknar dig min stjärna.

Friday night's such a beautiful night
Now you're staying.